söndag 19 april 2009

.


På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...



6 kommentarer:

  1. Fy fan vad det känns tomt och eländigt!/Ma

    SvaraRadera
  2. Åh vilken fin vers. Jag förstår verkligen eran sorg.
    Tarar har det mycket bra nu och hon träffar säkert våran Ripp och våran Vippan och våran Ruffan och alla våra marsvin och kaniner och katter. Dom har det skojsigt tillsammans. Ingen av dom har ont. Alla är glada.
    Man ska gråta när man är lessen det är lika viktigt som att skratta när man är glad!!!
    Kramisar

    SvaraRadera
  3. Usch så tråkigt att hon är borta.. Tänker på er. Kram

    SvaraRadera
  4. Varje gång jag ser på kortet så gråter jag/Ma

    SvaraRadera
  5. Jobbigt sånt där.. Kram

    SvaraRadera