Denna blogg känns så deppig att jag känner att jag inte vill fortsätta skriva i den så jag har bytt till denna:
joannah.bloggplatsen.se
måndag 21 december 2009
torsdag 27 augusti 2009
Efter regn kommer solsken, förhoppningsvis =)
Hade en vecka där mådde underbart!! Ingen medicin ingen oro, jag mådde topppen, trodde verkligen att nu är jag på bättringsvägen från depressionen iaf, sen skulle jag åka och hämta min bror och påvägen i bilen fick jag en sån olust känsla, fick jobbigt att andas, det började som att bubbla från bröstet upp mot halsen, det var riktigt obehagligt! Jag blev skraj och samtidigt väldigt ledsen att det kom tillbaka iom att jag mått så bra! Men icket! Fick då ta medicin i några dagar, vågade inte köra bil längre sträckor & det vågar jag inte nu heller!
Det är rädslan för att jag KANSKE ska börja må dåligt som gör att jag blir så begränsad!
Nåväl i morgon ska jag på min terapi igen och hoppas det ska bli en bra helg, fast jag mår oftast bra när jag slipper vara ensam.
Det värsta för mig just nu är när mäniskor lovar saker som man inte håller, då börjar jag verkligen må skit, jag mår dåligt när Peter är på dåligt humör och det är han gasnak ofta nu för han har mycket att göra på jobbet och är väldigt stressad, jag tar det hela så personligt, att allt är mitt fel!
Kom ihåg, lova inget du inte kan hålla, för då är det alltod någon som blir besviken!
Ja just nu känner jag mig så ensam.
Men nu ska jag ta hand om mina underbara kottar!
Det är rädslan för att jag KANSKE ska börja må dåligt som gör att jag blir så begränsad!
Nåväl i morgon ska jag på min terapi igen och hoppas det ska bli en bra helg, fast jag mår oftast bra när jag slipper vara ensam.
Det värsta för mig just nu är när mäniskor lovar saker som man inte håller, då börjar jag verkligen må skit, jag mår dåligt när Peter är på dåligt humör och det är han gasnak ofta nu för han har mycket att göra på jobbet och är väldigt stressad, jag tar det hela så personligt, att allt är mitt fel!
Kom ihåg, lova inget du inte kan hålla, för då är det alltod någon som blir besviken!
Ja just nu känner jag mig så ensam.
Men nu ska jag ta hand om mina underbara kottar!
onsdag 19 augusti 2009
Om mig
Om mig!
Detta kommer idag att handla om mig och hur jag mår! Jag har stängt inne det så länge så det känns som att det ska få komma ut! Min familj och närmaste vänner vet ju saklart hur jag mår och har mått!
Jag är sjuk allvarligt sjuk enligt mig själv, Jag har hypokondri, jag är alltså inbillningssjuk, jag tror hela tiden att jag är dödssjuk, canser, hjärtat..jag allt! Jag har dessutom på det fått en depression som ger mig panikångest!
Jag har vart till otaliga läkare med mina "symtom" jag har tillochmed fått min mage undersökt med ultraljud för jag var övertygad om att det fanns canser där! Dom hittade ingenting!
Fick för några veckor sen en panik attack, peter skulle ta med barnen till stan för att handla och jag tänkte att jag stannar hemma och vilar lite. Direkt dom lämnar gården så kan jag inte andas, det börja susa i huvudet och jag tror helt allvarligt att jag kommer att vara död när peter och barnen kommer hem, Jag messar mamma som är på kalas, hon kommer direkt och tar med sig Elli, mamma ringer psykakuten i sunderbyn som ger lite råd och ber oss kontakta akuten i haparanda för att jag ska få lugnande medicin.
Vi ringer dit och dom är jätte trevliga (var verkligen rätt människa som svarade!!) Jag får komma in och hämta lugnade medicin och hon ordnar så att jag får träffa min läkare på måndagen (detta var en lördag) För tillfället kände jag mig bra, men jag mår oftast bra när jag är med mamma, nu var dessutom Elli med, dubbel glädje alltså!
På måndagen åkte jag till min doktor, vi lämnade ungarna med mamma för peter ville följa med, jag berätta om hur jag mådde och läkaren skrev ut en medicin som jag skulle äte 6-7 månader, samt att jag fick tid till en kurator. Först tänkte jag Jippi en medicin som gör att jag kommer att må bra (tror den hette citalopram) Men jag tvekade ändå att börja äta den, men tillslut en kväll bestämde jag mig för att ta den, dagen efter skulle vi på begravning. Problemet blev att jag mådde skit, verkligen skit!!! jag orkade inte ta mig upp ur soffan, jag bara låg!! Peter kom och vi hoppade över begravningen. man kunde få hemska biverkningar av denna medicin tydligen, jag läste dock inte det själv (får då får jag alla biverkningar automatiskt) Jag beslutade då att jag INTE tänker fortsätta ta den medicinen även fast jag visste att biverkningarna gick över på ca 2 veckor, men hur skulle jag orka ta hand om mina barn under dom 2 veckorna? Det fanns inte en möjlighet!
Peter tog sedan tag i saker åt mig som jag inte orkade göra själv! Han ringde en beteende terapeft som jag fick komma till, jag går nu hos henne ungefär en gång i veckan!
Vissa dagar mår jag jätte bra och behöver inte ta min medicin (har en typ av "akut medicin")
medans jag vissa dagar måste ta flera stycken. Jag kan inte köra bil när jag tar dessa eftersom man blir ganska trött!
Det jag får hjälp med nu är at börja leva, att se fram emot morgon dagen och inte som det har vartit och fortfarande är ibland, att det enda jag väntar på på morgonen är at det ska bli kväll så jag får gå och lägga mig! Jag kan vara snurrig alltså yr i huvudet och ju mer jag tänker detsto väre blir det. Jag kan vara rädd för att bli lämnad ensam hemma med barnen, tänk om jag ramlar ihop? Vad händer med barnen? Vissa dagar får peter ringa mig en gång i timmen och kolla så det är ok (för att jag bett han alltså) det är helt sjuk.
jag kan vissa dagar inse att vad tusan håller jag på med??? NU får jag rycka upp mig och sluta tänka som jag gör, det funkar för stunden men tankarna kommer alltid tillbaka!
Dom flesta skrattar när jag berättar att jag har hypokondri, har själv skrattat mycket åt hur sjukt det är! Men det gör ajg inte längre, jag vill bli av med det, jag vill bli av med det nu, jag vill börja leva normalt, inte vara rädd för att gå på stan, inte rädd för att jag ska vara sjuk hela tiden!
Så nu har jag berättat en liten del av hur jag mår, jag känner att jag inte vill stänga detta inne mer, jag orkar inte det!
Förhoppningsvis hjälper KBT terapin jag går på!!
Det var allt för denna gången!
Eller jag lägger in bilder på mina guldklimpar!!
Detta kommer idag att handla om mig och hur jag mår! Jag har stängt inne det så länge så det känns som att det ska få komma ut! Min familj och närmaste vänner vet ju saklart hur jag mår och har mått!
Jag är sjuk allvarligt sjuk enligt mig själv, Jag har hypokondri, jag är alltså inbillningssjuk, jag tror hela tiden att jag är dödssjuk, canser, hjärtat..jag allt! Jag har dessutom på det fått en depression som ger mig panikångest!
Jag har vart till otaliga läkare med mina "symtom" jag har tillochmed fått min mage undersökt med ultraljud för jag var övertygad om att det fanns canser där! Dom hittade ingenting!
Fick för några veckor sen en panik attack, peter skulle ta med barnen till stan för att handla och jag tänkte att jag stannar hemma och vilar lite. Direkt dom lämnar gården så kan jag inte andas, det börja susa i huvudet och jag tror helt allvarligt att jag kommer att vara död när peter och barnen kommer hem, Jag messar mamma som är på kalas, hon kommer direkt och tar med sig Elli, mamma ringer psykakuten i sunderbyn som ger lite råd och ber oss kontakta akuten i haparanda för att jag ska få lugnande medicin.
Vi ringer dit och dom är jätte trevliga (var verkligen rätt människa som svarade!!) Jag får komma in och hämta lugnade medicin och hon ordnar så att jag får träffa min läkare på måndagen (detta var en lördag) För tillfället kände jag mig bra, men jag mår oftast bra när jag är med mamma, nu var dessutom Elli med, dubbel glädje alltså!
På måndagen åkte jag till min doktor, vi lämnade ungarna med mamma för peter ville följa med, jag berätta om hur jag mådde och läkaren skrev ut en medicin som jag skulle äte 6-7 månader, samt att jag fick tid till en kurator. Först tänkte jag Jippi en medicin som gör att jag kommer att må bra (tror den hette citalopram) Men jag tvekade ändå att börja äta den, men tillslut en kväll bestämde jag mig för att ta den, dagen efter skulle vi på begravning. Problemet blev att jag mådde skit, verkligen skit!!! jag orkade inte ta mig upp ur soffan, jag bara låg!! Peter kom och vi hoppade över begravningen. man kunde få hemska biverkningar av denna medicin tydligen, jag läste dock inte det själv (får då får jag alla biverkningar automatiskt) Jag beslutade då att jag INTE tänker fortsätta ta den medicinen även fast jag visste att biverkningarna gick över på ca 2 veckor, men hur skulle jag orka ta hand om mina barn under dom 2 veckorna? Det fanns inte en möjlighet!
Peter tog sedan tag i saker åt mig som jag inte orkade göra själv! Han ringde en beteende terapeft som jag fick komma till, jag går nu hos henne ungefär en gång i veckan!
Vissa dagar mår jag jätte bra och behöver inte ta min medicin (har en typ av "akut medicin")
medans jag vissa dagar måste ta flera stycken. Jag kan inte köra bil när jag tar dessa eftersom man blir ganska trött!
Det jag får hjälp med nu är at börja leva, att se fram emot morgon dagen och inte som det har vartit och fortfarande är ibland, att det enda jag väntar på på morgonen är at det ska bli kväll så jag får gå och lägga mig! Jag kan vara snurrig alltså yr i huvudet och ju mer jag tänker detsto väre blir det. Jag kan vara rädd för att bli lämnad ensam hemma med barnen, tänk om jag ramlar ihop? Vad händer med barnen? Vissa dagar får peter ringa mig en gång i timmen och kolla så det är ok (för att jag bett han alltså) det är helt sjuk.
jag kan vissa dagar inse att vad tusan håller jag på med??? NU får jag rycka upp mig och sluta tänka som jag gör, det funkar för stunden men tankarna kommer alltid tillbaka!
Dom flesta skrattar när jag berättar att jag har hypokondri, har själv skrattat mycket åt hur sjukt det är! Men det gör ajg inte längre, jag vill bli av med det, jag vill bli av med det nu, jag vill börja leva normalt, inte vara rädd för att gå på stan, inte rädd för att jag ska vara sjuk hela tiden!
Så nu har jag berättat en liten del av hur jag mår, jag känner att jag inte vill stänga detta inne mer, jag orkar inte det!
Förhoppningsvis hjälper KBT terapin jag går på!!
Det var allt för denna gången!
Eller jag lägger in bilder på mina guldklimpar!!
onsdag 15 juli 2009
Väldigt längesen
Ja det var ett tag sen jag hade ork å lust å tid att blogga!
Har inte så mycket att skriva idag heller men...
Jobbar just nu på förskole jobbet, pojkarna har jag med mig, dom har förvisso sin dagisplats i Nikkala men där är det sommarstängt och då skulle dom ha fått gå på ett annat dagis under sommaren med ÖVER 100 barn, nej nej det går vi givetvis inte med på! Så jag har dom med här i stället, det går ju ändå från samma kassa och jag har kollat och fått OK! Skönt!!
Viggo provar Lydias Bikini samt handväskor!
Var och fiskade igår detta är familjen isakssons matsäck...
Vi glömde våran korv och nån fisk blev det icket!
Har inte så mycket att skriva idag heller men...
Jobbar just nu på förskole jobbet, pojkarna har jag med mig, dom har förvisso sin dagisplats i Nikkala men där är det sommarstängt och då skulle dom ha fått gå på ett annat dagis under sommaren med ÖVER 100 barn, nej nej det går vi givetvis inte med på! Så jag har dom med här i stället, det går ju ändå från samma kassa och jag har kollat och fått OK! Skönt!!
Viggo provar Lydias Bikini samt handväskor!
Var och fiskade igår detta är familjen isakssons matsäck...
Vi glömde våran korv och nån fisk blev det icket!
torsdag 4 juni 2009
onsdag 27 maj 2009
En massa bilder på vad vi haft för oss sen sist
Bilderna kommer i lite fel ordning men det får duga!
Idag har Peter vart och lämnat blod, han gör det var 3:e månad, det borde fler göra!
Har just kommit hem från "vårruset" Här springer Vicktor
Och Kasper
Viggo har vart till barnmedecin idag och vi fick en egen inhalationsmanick så vi slipper åka till sjukan varje gång han blir dålig!
Viggo äter hamburgare, tyckte det såg så tufft ut!
Kasper har köpt dessa Dinosaurier och diverse andra djur av Kasper
Vi hälsade på fam Isaksson, här Algot & Selma som slåss om den sista kakan
Viggo hjälper Janne & Mommo i växthuset
Algot leker med sin kompis Oliver
Algot &Viggo står och kollar när faffa kör traktor på ängen vid vårt hus
Thats it!
Nu gnäller Algot han vill gå ut och kissa i full storm...
I morgon fyller min pappa 50 år!!!!!!
Partaj på lördag =)
torsdag 14 maj 2009
Allt möjligt
I måndags började mina småkottar på dagis, har gått fin med Algot medans Viggo vart lite motsträvig, fast idag gick det kanon, känns skönt i mamma hjärtat!! Fröknarna är verkligen jätte gulliga och man märker att dom gillar sitt jobb, att vara med barnen!
Viggo somnade påvägen hem och sover än i soffan, algot däremot har vart ute och slagits med kattstackaren.
Själv har jag så jäkla ont i bihålerna, tror jag får fnatt snart, funderade på att åka in till apoteket och köpa nässpray och svartvinbärs panodil..men jag orkar nog inte det, ska nog märka pluttarnas kläder i stället!
Nu vill Algot mysa säger han, bäst att lyda!
Peter å ungarna bygger sandfigurer, peter lessnade ganska fort för algot tog sönder dom hela tiden!
Viggo somnade påvägen hem och sover än i soffan, algot däremot har vart ute och slagits med kattstackaren.
Själv har jag så jäkla ont i bihålerna, tror jag får fnatt snart, funderade på att åka in till apoteket och köpa nässpray och svartvinbärs panodil..men jag orkar nog inte det, ska nog märka pluttarnas kläder i stället!
Nu vill Algot mysa säger han, bäst att lyda!
Peter å ungarna bygger sandfigurer, peter lessnade ganska fort för algot tog sönder dom hela tiden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)